Det är en kulen kväll med vännerna i Göteborg. Vi pratar om dåtiden (som är vårt absoluta favoritämne med undantag för framtiden) i svärmiska termer. Konstaterar att när vi växte upp var inne att vara tuff och till synes orädd. … Continue readingDe stora rädslornas epok
Under våren drabbades jag flera gånger av en kväljande känsla av uppgivenhet. Roten till det onda var min masteruppsats. Ett forskningsarbete drivet av frågeställningar och hypoteser, och som saknar rum för egna spekulationer och utsvävningar. Det vill säga – det … Continue readingVem skriver brev 2020?
I hörlurarna tar Kapten Röd ton och jag börjar omsorgsfullt dammsuga under sängen. Här ska inga sommarminnen få gömma sig kvar. Vissna blomblad och harkrankar inkapslade i dammtussar, likt små organismer från andra tidsåldrar, försvinner in i röret. Det har … Continue readingStjärnorna finns här
Marie jobbar inte längre. Efter mer än ett kvarts sekel på Sveriges järnvägar har hon hängt av sin konduktörshatt för sista gången. Jag springer på henne en solig förmiddag i trappen och gratulerar till pensionen. ”Frihetsforskare”, rättar hon mig. … Continue reading“Jag vill också vara en frihetsforskare som skiter i fingerade måsten”
Det slår mig när jag går igenom min klaustrofobiskt fulla mejlkorg. Det där som jag har fått höra så många gånger, men som jag låtit rinna av mig och ner i närmsta rännsten. Det handlar om min urlakade relation till … Continue readingJag vevar min förlåtladdade tombola
Det är en regnig natt i april och ingen människa i världen känner stenarna i dina skor. Hur ont de gör att gå på. Hur fötterna aldrig riktigt vänjer sig. Du kryper längre upp i min famn. Snorar. Ditt högra … Continue readingFlickan med fjärilsfleecen
Far jag med osanning om jag påstår att vi svenskar är besatta av lycka? Att förstå den; uppnå den; kapsla in den för eviga tider. När Finland för tredje året i rad utsågs till världens lyckligaste land ställde vi oss … Continue readingKan vi hitta tillbaka till bikupan?
42 av 100? Pannan faller i djupa rynkor men siffrorna på skärmen låter sig inte skrämmas. 42 av 100. Det är så bra (eller rättare sagt dålig) jag är på att marknadsföra mig själv. Spola tillbaka tiden några veckor. … Continue readingDet personliga varumärkets era
På andra sidan gatan springer Dani ut med två take-away lattes till ett ljushyat par i stråhatt. På hustaket ovanför henne tänder en snickare i flipflops en cigg. Torkar morgonsolen ur ögonen innan han – utan att vidta en tillstymmelse … Continue readingVi kan bättre än såhär
I vårt kvarter av medelklasskloster sålde barnen jultidningar när jag var liten (även om det i mitt fall egentligen var pappa som stod för kommersen). En höstkväll ringde det på dörren. På trappen stod en lågstadiekamrat med flätor och … Continue readingJultidningstvånget