Det slår mig när jag går igenom min klaustrofobiskt fulla mejlkorg. Det där som jag har fått höra så många gånger, men som jag låtit rinna av mig och ner i närmsta rännsten. Det handlar om min urlakade relation till … Continue readingJag vevar min förlåtladdade tombola
Det är en regnig natt i april och ingen människa i världen känner stenarna i dina skor. Hur ont de gör att gå på. Hur fötterna aldrig riktigt vänjer sig. Du kryper längre upp i min famn. Snorar. Ditt högra … Continue readingFlickan med fjärilsfleecen
Far jag med osanning om jag påstår att vi svenskar är besatta av lycka? Att förstå den; uppnå den; kapsla in den för eviga tider. När Finland för tredje året i rad utsågs till världens lyckligaste land ställde vi oss … Continue readingKan vi hitta tillbaka till bikupan?
42 av 100? Pannan faller i djupa rynkor men siffrorna på skärmen låter sig inte skrämmas. 42 av 100. Det är så bra (eller rättare sagt dålig) jag är på att marknadsföra mig själv. Spola tillbaka tiden några veckor. … Continue readingDet personliga varumärkets era
På andra sidan gatan springer Dani ut med två take-away lattes till ett ljushyat par i stråhatt. På hustaket ovanför henne tänder en snickare i flipflops en cigg. Torkar morgonsolen ur ögonen innan han – utan att vidta en tillstymmelse … Continue readingVi kan bättre än såhär
I vårt kvarter av medelklasskloster sålde barnen jultidningar när jag var liten (även om det i mitt fall egentligen var pappa som stod för kommersen). En höstkväll ringde det på dörren. På trappen stod en lågstadiekamrat med flätor och … Continue readingJultidningstvånget
Vardagsrummet har förvandlats till ett naturreservat av sladdar och killar med keps. Alex och gänget ska lana (vilket i obevandrade ordalag betyder att en grupp träffas för att koppla samman sina datorer och spela datorspel med eller mot varandra.) Med stor … Continue readingSpelvärlden vs. poetisk självömkan
Jag lider av bluffsyndrom. ”Imposter syndrome” på engelska. Rättelse: jag lider inte av bluffsyndrom för det är ingen riktig diagnos. Men det är en term och ett vedertaget fenomen och det finns massa artiklar som förklarar varför jag känner som … Continue readingEn bottenlös bluff
Ninnis mage blir bara större. Inte så mycket på grund av all fika vi mumsar i oss som av faktumet att en bebis har gjort bo i hennes kropp och däruti växer med full kraft och ursinne. Hon berättar att … Continue readingArbetsmani är aldrig hälsosamt
Jag ringer min bror. Jag ringer min far, min vän och ibland även min mor. Jag ringer tills någon svarar och även om så ingen gör, håller jag telefonen kvar som en snäcka mot örat. Mumlar. Pratar högt. Skrattar till, … Continue readingGå med mig